Lite nedanför och till höger om ekens krona
Satt jag i tankar
Telefonen ringde hela tiden
Rummet fylldes med folk
Som ville fråga saker
Varför gör han alltid så?
Varför är hon så knäpp?
Varför nedvärderas alltid mitt arbete?
Ingen tittade någon annan i ögonen
Jag ville skrika åt er
Prata på riktigt!
Säg det där till varandra
Som ni alltid säger till mig
Sluta polera på era glasväggar
Folk tror ändå inte på att den rörelsen är en vinkning...
Slå sönder glashuset, bräck prismat
Så att solens strålar ärligt kan lysa i mitt rum
Mitt emot mig demonens drag
Den som bara kan acceptera en förvriden värld
Där hon själv är god och sann
Där resten är gjorda i glas och avskräde