Plöstligt drog livet mitt
I nödbromsen
Kroppen
Utled på att springa
Efter omöjliga hötappar
Som en åsna ständigt
Satt på svältkost

Så stannade jag
Med själen hade lärt
Kapitalt fel
Fortsatte springa
Göra samma misstag igen och igen

Jag tror att lärdomen jag kan dra
Är att jag måste komma i håg
Hur det kändes
Så att jag kan känna mina gränser
Och lära känna mig själv
Under lite mer behagliga
Former
Jag älskar dagar då jag minns
Att utan gränser
Blir jag uppslukad av oron
Det är ett dyrt pris att betala
Varje gång