nu glimmar morgondagg i gräset

jag andas ånga där jag går

nu har jag trampat fram vid sidan

av Dina spår

nu vill jag inte mer belasta

min omgivning med frågorna

vill inte längre vara någon

av plågorna

nu vill jag bara dra mig undan

och be er lämna mig ifred

man kan ju aldrig nånsin tvingas

att vara med

vänder mig bort, söker mig in i

den sköna isoleringen

stick härifrån och sluta tjata

jag älskar den

jag svarar med absurditeter

om någon säger någonting

jag skrämmer bort alla jag känner

till runtomkring

ni kommer aldrig att förstå det

lägg ner all spelad empati

finn någon annan ni kan trösta

gå snabbt förbi

och kan ni inte tolka kroppsspråk

så tvingas jag att bli verbal

jag har trots allt min fria vilja

mitt fria val

bespar mig alla analyser

gå och lek freud nån annanstans

jag sitter hellre här och fryser

än blir er svans

en fåne som är med på nåder

ett påhäng från ett hemsökt träsk

hur ni än gör så kommer jag att

förbli grotesk

snart torkar sol bort morgondaggen

snart kommer nya nederlag

jag väljer hårt & kategoriskt:

en ensam dag

LARZ GUSTAFSSON      3/9 2011