Dom går nu, hurtiga äcklen. Jag blir kreativ av att bo med människor som tränar medans jag äter chips. Människor som tränar medans jag skriver. Människor, som tränar och städar och sover medans jag lever, kan dom göra något vettigt? Gör som ja, rädda världen. Jag räddar världen, fast jag gör det tyst och på mitt sätt.
Vi låser dörren bakom dem. Vi kramas, vi borde inte, men vi gör det ändå, det känns rätt men fel mest fel eftersom du inte vet, hur det borde vara, hur vi borde kramas, vi borde kramas på ett annat sätt med ett annat syfte.. Jag väntar på att du ska förstå, sen säga att du .

Men det säger du aldrig.