Vi är av samma sort
av skrot och korn och kött
vi är ett minne blott
av allt som nån' gång dött

Vi spelar samma falska spel
och leker samma lek
i samma gamla anda
blandar ömhet kött och svek

Och blodet sipprar lätt
vi blöder oss ett land
vi påstår oss ha rätt
och knyter blodets band

I brödraskap och systerskap
som boskap vi oss lär
att landskap fostrar kriget
vi möts som syskon där

I likhet med nått' stort
går vi i ständig kamp
försvarar vad vi gjort
bevarar våran kramp

Med spastiskt belägen tro
om rättvis jämnställdhet
jämnar vi ut skillnaden
och när vår likställdhet