Min kropp ville inte ha dig
Men jag vill bara att du ska veta att det ville jag.
Jag kan inte förstå och det svider.
Mitt hjärta blöder mer än resterna av dig.
De låter mig inte sörja och jag vet inte hur man gör.
Jag vill kasta glas och riva av mig kläderna och slita mig blodig.
Jag vill skrika mig hes men tårarna rinner bara tyst när ingen ser.
Ler och beter mig nästan som vanligt.
Men när kvällen kommer och mörkret faller smyger sig smärtan sig på.
Det gör så ont, så jävla ont.
Ingen förstår vad jag går igenom nu och jag kan inte tala.
Jag vill inte höra att det var meningen, bättre nu än sen.
Det finns ingen mening, och bättre aldrig än när.
Jag känner mig som en främling inlåst i min egen kropp.
Så ledsen, sårad, arg, besviken, öm.
V a r f ö r ?
Vart tar ni vägen nu när ni inte längre är hos mig?

Fast jag önskar så kommer jag aldrig glömma er.
Förstår inte hur det är möjligt, men jag älskar er.
Farväl