Sjörået sjunger sin sång för mig, vid strandens snötäckta kant.
Hon kammar sitt långa, svepande hår och sjunger så elegant.

Med sin gudomliga skönhet och ljuvliga sång, sätter hon mig i trans.
Mitt huvud börjar snurra, jag förlorar min balans.

Jag känner mig alldeles knäsvag, mitt bröst det börjar brinna.
Sjörået blev från första stund mitt hjärtas härskarinna.

Aldrig nånsin har jag hört, något så vackert som hennes sång.
Jag älskar henne mer än allt, trots hon är min undergång.

Hon kryper upp, i min famn, och viskar i mitt öra,
Precis dom orden hon så väl vet att jag vill höra.

Hon ber mig följa med, bara ett litet tag.
Jag tvekar inte en sekund, hennes vilja är min lag.

Jag borde springa för mitt liv, men jag står bara still.
Som en slav helt utan talan, gör jag som hon vill.

Hon lovar en förmögenhet på botten av sitt hav.
Hon tar mig i hand och leder mig till den ensligaste grav.