Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tvåsamhetens ensamhet

Du ligger där bredvid mig
Nära men ändå någon annanstans

Du tittar på mig
Men du ser mig inte

Du hör mina ord
Men du lyssnar inte på vad jag säger

Vi pratar samma språk
Men du förstår mig inte

Du är alltid där
Men jag känner mig så ensam


Fri vers av Ise
Läst 238 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2011-09-18 22:25



Bookmark and Share

  Vilhelm
jobbigt att läsa, jag hade kunnat skrivit det själv!

tack.
2011-11-07

    Johnjohn
Aj den här känslan känns igen.....du har verkligen fångat den!
2011-10-23

    ej medlem längre
Nära, men ändå så långt borta. Lite grann så känns det faktiskt som att den här dikten Fryser. Någon finns där, men är inte riktigt närvarande, och alla ord som man säger flyter bara ut i luften och ekar ohörda hos den som inte ens tar sig tiden att lyssna. Det finns så mycket ensamhet här. En form av inre övergivenhet som bara blir tydligare och starkare av att befinna sig i ett sällskap där man inte ens blir bekräftad eller tagen i anspråk. Allt som finns är en frånvaro, och fastän allt det som man vill ha finns helt inom räckhåll så är det ändå så oändligt långt borta. Man kan nästan ta på kylan i den här texten. Hur mycket man än längtar efter närhet, ömhet och värme så känns det likväl lika tomt och ödsligt som om man befann sig ensam på nordpolen på Mars.
2011-09-20

  Ritzu
Att läsa denna kändes som ett obehagligt slag i magen, så väl känner jag igen mig. Starkt skrivet och sorgligt vackert
2011-09-18
  > Nästa text
< Föregående

Ise