som en regndroppe från himlen fort faller ner
det är som den kärlek som jag inte vill tro på mer
tar lång tid på sig att komma, men så snabbt att gå
och ännu en gång sitter jag här ensam men smärtan då
är smärta det som vi bara ska känna i livet?
eller tar jag just nu allting för givet...
men nu kommer jag inte på något mer att skriva
för det är dags att våra minnen riva...