Han slängde sig bakom det brinnande fordon som för bara någon minut sedan hade agerat transport åt honom och hans pluton. Han satt och bad till gud att granat och kulspruts elden inte skulle penetrera fordonet som för tillfället agerade som hans livsförsäkring. Bakom sitt temporära skydd isade i hans kropp när han hörde sina kamraters gälla skrik av smärta och fördömning. Ladda spräng! Hörde han ifrån en granatservis som bara befann sig några meter ifrån honom. Han höll för öronen och slöt sina ögon, paniken rusade igenom hans kropp och förtvivlan spred sig som en vild cancer inom honom. En ljudlig smäll hörs och snabbt börjar det tjuta i hans öron.

Inkommande granat, ner! Skrek sergeanten och kastade sig i lergropen tillsammans med sina män. Granatprojektilen slog i den massiva jordhögen framför sergeantens leriga skyttegrav. Explosionen av granaten kastade upp jord och stensplitter som landade med dova ljud på sergeantens komposithjälm. Upp med kulsprutan, fortsatt eldgivning ner över gatan! Skrek sergeanten. Den långa gatan, fylld av rik kultur och historia hade blivit en plats fylld med döda kroppar, eld och lidande. Fördömande skrik och skottlosning ekade mellan husen och luften var tjock med krutrök och blodlukt. Tårar började rinna ner för hans kinder utan att han kunde göra något åt det. Han kände hur han inte orkade mer, hans skakande händer släppte taget om automatkarbinen och höll för hans öron. Ljuden domnade bort inom honom och han tog ett djupt andetag.

Framåt! Skrek löjtnanten, och soldaterna kastade sig ur skyttegraven. Upp och hoppa mannar! Skrek Sergeanten, och hans soldater följde orderna blint. Snart var de på väg nedför jordhögen varpå deras skyttevärn befann sig. Adrenalinet drev Sergeanten framåt och hans finger kramade om avtryckaren och skotten ven igenom luften på väg emot de brinnande fordonet framför honom. Han antog att fienden var igång med full reträtt då han såg de springa ifrån honom. Ivrig av att knäppa en eller två höjde han karbinen och riktade den emot ryggen på en av de springande soldaterna. Hans finger kramade hastigt om avtryckaren, just när skotten skulle börja flyga stördes hans siktlinje av en figur som framstod som en svart skepnad med den starkt lysande solen bakom sig. Sergeanten var beredd på att sätta en salva i bröstet på skepnaden men han tvekade då han såg att skepnaden inte hade något vapen. Sergeanten sänkte sitt vapen och blev snabbt varse om att han just hade begått det största misstaget i sitt liv.

Mannen stirrade fienden i ögonen och såg att han sänkte sin gard, han tog tillfället i akt och drog fram pistolen ur benhölstret. Pistolen avfyrades snabbt och kulan träffade fienden i bröstet med en sådan kraft att han kastades bakåt och slog i marken. Sergeanten låg sprattlande på marken och kämpade desperat för att få luft. Mannen stod framför honom med pistolen i handen och en chockad uppsyn, mannen kunde se fienden hosta blod och sprattla i panik. Sergeant!? Kunde mannen höra bakom sig, men innan han hinner vända sig om kastas han hastigt framåt och hans ansikte slår hårt i marken. Mannen tappar andan och sluter ögonen.