Under hennes rygg
går en bredarms flod
med blåblods tjocka vener
den sträcker sig
längtans fullt runt midje höft
Når ända fram med mjuka trädgrenar
som smeker sovande lugn andfull mage.
Öppen mun i den varma höst vindens djupaste källa
Snart har träd växt ihop
till solid stam med olika förgreningar
vilka vattnas inifrån av rötternas kraft.
En stark..vind.. ömsom av andetag och stiljte sveper till..
när armflod kramar ihop hösteld mot mark.
De slingrar sig fast och ser varandras ljus i vackra spirande kronor.
Lövens dallrande flammor som nyss hållt sig så klamrande kvar, faller så sakta skälvande likt glittrande björkögon i luften av och ner.
Drömlikt anas den högsta formen av andlighet
som gudomligt uttrycks i enkelhet
Tiden lockar till betraktelse av befrielse till
det som ständigt återkommer
Hon..
trädet..
står nu vackert naken redo inför hösten och vinterns kyla.