Kan man vara troende och samtidigt inte ett dugg bokstavstroende? Det går, säger jag. Det är i själv verket rätt så vanligt. Fenomenet som i sådana fall uppstår är att man får människor som talar om ”tro” och menar någonting annat än tro, och människor som talar om ”sanning” och menar någonting annat än sanning.

Jag brukade se på religion som något som var… ganska fint. Någonting där folk träffades och sa saker som i grunden betydde ”det är bra om det är bra” och ”jag gillar ljus”. Självklara attans saker, men också harmlöst och riktigt mysigt.

Varför tänkte jag så? Svaret är enkelt. Jag uppfattade inte bokstavstroende som något som hörde till ”riktig” religion. Sällan hörde jag någon säga att dom var seriösa, att dom seriöst menade att det dom sa var sant. Jag visste att det fanns sådana (stackars okunniga) människor någonstans, men knappast här, knappast i min närhet.

Nej, religionen var en typ av sagor, och jag tyckte heller inte att det var förolämpande eller missvisande att förhålla sig till det hela som om det vore sagor. Sagor är sagor, drömmar är drömmar, båda underbara, och vad skulle det vara för fel med att tända ett ljus och drömma tillsammans en liten stund?

Um.

Ja, um.

Ändå tror jag att den här inställningen är ganska vidspridd, en slags outtalad, odefinierad sanning, en tyst, betryggande visshet som grenar ut sig bland dom troende: vi är inte seriösa. Vi samlas för att drömma, och drömmar är viktiga, och drömmar är sanna. Jag tänder ett ljus och det är sant.

Det förklarar vad religiösa människor faktiskt säger när de talar om sin religion. Det förklarar hur de kan stå i TV och helt ärligt säga att religiös extremism inte alls handlar om människor som är extremt religiösa, utan att det handlar om politiska extremister som bara gör det de gör ”i religionens namn”.

Hur kan de religiösa extremisterna ha missuppfattat det hela så? Hur kommer det sig att dom där bokstavstrogna fundamentalisterna inte förstår att sagorna är sanna, visst är de det – men psykologiskt sanna. Symboliskt sanna. Sanna på ett sätt som gör att sant betyder någonting annat än sanning.