Jag hör en vers.
Den brusar så fräsch.
Bultandet är som från en dörr.
Omgivningen är bara ett tomrum.

Det finns inget att se.
Jag kan bara få min öron att le.
Av dennes abstrakta omgivning.
Så lätt som en frigivning.

Åtgående från bultandet är knackning.
Sker med fart och ordentlig flytning.
Summan är bara början.
För dess slutgång är oändlig.

Obemärkt i ljudet kommer ingredienser.
Bestående av smörsjungande presidenter.
I fatt med ljudet blir det en rond.
Där resten skrivs med sång.