lös mig från band


vi är


som varandra


somnar med din röst


hur svårt det är


att ta.. om tid


när kylan inne andas


mina ut andetag


Min, I Sekunder Nuet


pressar druvan så hårt


att dess droppar är tomma


tomma men fulla av nyfiken förundran


för ditt talande spåk, din trygghet


till dig som alltid talar så vackert


till oss som motsvarigheter


till oss i samstämighet


där vi i varandra finner


helhjärtenhet


där det fina är du, som talar så högt


jag hör allt..allt..du säger kära vän


där..


där i ..färdas vi inuti jordens största timglas


där allt glitter emellan rinnande sandkorn


stoft och grus blir till nebulosor på himlavalv


vi åker mjuk gen kana i evighets Angelfall


som inte har någon ände tills en ny stjärna tänds


vi börjar om på nytt och det hela vänds


om i ord om liv i ord om, vara är och varit


i dimensioner med alla underbara färgers rum


din kärlek för allt, din klokhet gör mig stum


vår vänskap andas skimmer av evig vän


god hjärtad medborgare välgörare av natur


dialog på våra frågor från moll till dur


min spegel, du vet alltid hur..


vi faller i själasamtal om varandras liv tills...




Tomhets luft till iskristall


fastnar i anlete


kanske.. droppar faller,


smälter


så


sakta


när vår.. sol dansar in




vår resa följer ingen mall






när nakna fötter möter morgonkyla


drar jag sakta tillbaka, täcket


blott en fortsatt tanke... dröm...


morgondagen har vi ännu inte sett.