Det är just nu, som jag står med livet i luften
så obestämd..
som om jag hade totalt färglösa läppar
eller kanske är de varma trevande läppar..
eller bits de bara vackert röda.. onda av kärlek
andan hålls..står stilla..i ett järnfast älskande tag
jag kan inte se..
Jonglerar med alla mina organ som känns lika imbavalenta
som mitt underbara virrvarr av flygande hår i höstvinden
kära du jag kommer aldrig förgås i tröstlöshet utan hopp
om du någonsin trott att jag skulle vara den...
Jag vill borsta ut mitt hår innan och det tar sin tid
när man åkt snabb båt på öppet hav.

Ett uttryck av lättnad och förtjust förvåning
smeker mina sinnen
så småningom anar jag en bestämd känsla
din bestämda känsla av överlägsenhet i
din tro..min tro..likasinnade..
Insuper..lukten av vårt eviga kall
det vi..
somliga kallar

kärlek

Ställer mig upp för att andas,
letar gömställen i det oändliga för att komma förbi
komma förbi.. det som måste mötas bakom..
öppnar ömsom smorda och knarriga dörrar
i en evighets korridor där nyckeln redan finns..
mina nyligen uppkomna trasiga svarta moln som gör så ont
du lindrar och lindar om dem så ömt med bara ditt varande
dina skrivna och talande, tänkande, kloka ord som följer med mig gör att min tid inte bara gått..den har berikats med härlig meningsfullhet!

En vacker morgon, strax efter gryningen
Porlar rådjurs bäcken ännu hoppande
Så gudomligt, som små knoppande
blommande nysprungna liv
Älvorna dansar sävligt i ångan på sjön
när jag väljer den längre men dock vackrare skogsvägen
Och lyckan inuti, att få leva gör så fint..
men ändå ont..saknar dem som inte finns
De förblir odödliga..förevigt älskade i mitt minne
solen lyser så mycket starkare än vanligt
kylan är endock kallare..
ju högre upp jag kommer, desto vackrare horisont
jag hör den tidiga morgonens alla välkända ljud


Gränsmarkerna går över mig nu..
eller går jag över dom..
Dimmigt..i tanken!Mhmm...
Min horisont är så vansinnigt vackert purpurfärgad och blå
önskar att spara denna vackra stund i en ask
försöker njuta och inser att jag har tappat vanligt fotfäste
och dricker innerligt ur källan
med älskande intensiva ögon som faller
i sinnlighet av sirliga ögonskuggor.
Min landskaps vy lyser upp och ler mig tillbaka..
Jag hoppar från avsats till avsats i längtan..
när jag gnor tillbaka mina repliker som är insvepta i gnidande åtrå där varje linje av mitt spelade liv och intelligens spelas upp på mina glansiga nyckelben
och jag undrar plötsligt över så mycket mer
än jag kan undra utan att undra leende just nu för mig själv



Vad är livet?!