Blänkande vatten i månens sken
Tystnad full utav liv
Jag blickat upp i oändlighet
där stjärnkliv är ingenting

Jag sjunger så fint utan ord
min tanke är tillräckligt stor
Om min kropp hade vingar kunde jag
ändå inte flyga så fort som den

En silvervit hingst spränger fram
på ljudlösa hovar minsann
Tänk vad vacker han är
annars får du aldrig se honom

Vår blåa planet är så liten
men ibland så stor
Jag måste (vill) stanna och skapa
för det är här jag nu bor

Jag tycker så mycket om dig
du är en del av mig
Såsom allt som existerar är jag
är även du

Kommer du ihåg musiken som spelades?
Hela universum enades då
En hyllning till Livet
vilken parad

Och mitt upp i alltihopa
träffades du och jag