Det är inte lätt att veta,
det är svårt att veta nå'nting alls,
för vad säger man när orden blekna,
och försvinna ut i tomma toners vals?

Jag ska sluta prata,
sluta supa som en gris,
för vad är det nu för mening med,
att tjata, gnata till vart pris.

Det dövar inte bröstets tyngd,
där snacket är som segnad kola,
jag ska tystna, tänk, som Nietzsche,
jag ska börja måla.

Se så, jag målar bort min sorgsenhet,
det gör jag bäst i grälla färger,
där syns båd gröngråröd och gredelin.
- "Så förnöjsam, så otroligt följsam",
så säga de kloka när jag penslar på ett flin.