Ibland när jag kommer till doktorn och hon frågar varför jag kommit så svarar jag att
'Jag har det på tungan'
varpå hon ber mig räcka ut den medan hon rynkar på näsan och säger något i stil med
'Du, det här är nog ett ärende för din tandläkare snarare än för mig'.

Då jag sedan återfår målföret, efter att ha halat in tungan i matintaget igen, säger jag något i stil med
'Nä alltså, jag kom bara inte ihåg vad det hette men nu minns jag och det är så här förstår frun...'