Jag packar min väska
tar min tröja.
Då sveper din doft emot mig
som en vindfläkt en sommardag

Jag är totalt oförberedd
känner en tår nerför kinden rinna
blandas med minnen av glädje och ömhet
i samma sekund

Jag stannar upp
tänker på hur livet tar sina vändningar

Du kom in i mitt liv när jag
inte trodde på nån längre
inte på kärleken eller människorna

Jag gissar att det var därför
vi kanske skulle mötas.
Läka varandras sår ett tag

Jag vågade vara ärligare
mot dig än jag
varit med någon annan
ärligare än jag tidigare vågat
vara mot mig själv

Du fanns där för mig
som jag fanns där för dig

Nu är vi som två skeppsbrutna på
varsin öde ö med en ocean emellan oss

Kanske bygger vi varsin båt på
våran ö så vi kan mötas igen

Under tiden fortsätter jag packa min väska
med din doft som sällskap

Doften inger en känsla av trygghet och jag tror livet
kommer hjälpa oss till det
som blir bästa för oss.