Vinden dundrar
utanför fönstret
det blåser upp till storm
Regnet piskar rutan
men inne råder värmen
till hälften dolda under
ett täcke
ligger de sammanflätade
trötta efter kvällens äventyr
hans andetag blir lugnare
han andas tungt i mörkret
hon drar sina fingrar genom hans hår
men ingen reaktion
Hon kan urskilja hans konturer
nätt och jämnt
lyssnar till regnet och vinden
tyst viskar hon fram sina ord

Jag...
Jag...
Jag älskar dig...

Hon ger honom en försiktig
kyss på kinden
och vänder sig sakta om
sluter sina ögon
hans arm runt hennes midja

Den kompakta tystnaden
bryts av en försiktigt viskande
mansröst
\"Jag älskar dig också...\"