Jag stänger dörren
och låser den
min panna mot
det kalla trät
jag hör dina steg
mot stentrappan utanför
och jag vet
att det är lång tid kvar
i ensamhet
utan dina varma omfamningar
dina mjuka läppar
våra svettiga kroppar
på en smal madrass

Jag har vant mig
att varje morgon vakna
till dina lugna andetag
med din arm runt min kropp
jag har vant mig vid att när mardrömmarna
tränger på kunna krypa
närmare i din famn
och höra lugnande, tröstande
ord medan du försiktigt
smeker bort tårarna
från min kind
en försiktig, försiktig
kyss mot min panna
ett bevis på din kärlek

Jag saknar dig redan
hör fortfarande dina steg
kämpar mot viljan
att låsa upp, öppna upp
och springa efter dig

Bara för en sista kyss
en sista omfamning
några sista ord
innan ensamheten