Trädockan levde sitt alldeles unika liv
på botten av skogens täppta mylla.
Hon hade inga känslor,
bara uppfattningar om rätt och fel.
Alla spindlar och kryp som försökte
bemästra dagen tog trädockan ingen notis om alls.
Hon ville bara vara ifred.
Tallstammarna sökte trädockans näring
i hopp om kontakt och känslorus.
Och daggen hade omslutit varje rot
så syre kunde bäras ner. Trädockan
gav likafullt inte efter för deras önskan
om ett yttre liv. Hon var säker på
att här var bästa vilan
från lustens smickrande ljus.
Hon ville ej användas i retur.