Jag läste några mail,
skrivna av dig för tre år sedan.
När det fortfarande var vi.


Jag fick syn på några bilder,
av vår lille pojke.
Tänk att han, av oss kunde bli!


Det är underligt att du,
som betydde så mycket då,
betyder så lite nu,
jag har mycket svårt att förstå.


Jag såg dig på ICA en dag,
du sa inte något.
Nickade och gick förbi.


Jag känner dig inte längre,
vet knappt vem du är.
Vill dock gärna att det så ska förbli.


Det är underligt att du,
som betydde så mycket då,
betyder så lite nu,
jag har mycket svårt att förstå.


Du är inte den enda,
vår son kallar för pappa.
Varför var du inte här?


Det är sorgligt,
men knappast hans fel,
att han inte vet vem ''pappa'' är.


Det är underligt att du,
som betydde så mycket då,
betyder så lite nu,
jag har mycket svårt att förstå.


Han älskar och ser upp till dig,
men du sviker gång på gång.

Med risk för att låta bitter;
Jag hoppas att vägen du valt,
blir mycket svår och lång!


Det är underligt att du,
som betydde så mycket då,
betyder så lite nu,
jag har mycket svårt att förstå.