Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet inte längre. Jag vet inte alls.

Rännilar av uppgivenhet
över mjuka kullar.
Moln, tunga av falnat hopp,
hopas i den pumpande muskeln.
En hand som griper i förtvivlan,
men vars önskan faller ner i det svarta djupa.

Mörker


Mjuka trampdynor på vassa glasskärvor.
Långa klor på en ovillig,
kämpande kropp.
Spruckna, grånade läppar som rör sig,
tyst, tyst.

Rädsla


Nutiden som glider iväg
och tar förhoppningarna med sig.
Framtiden som ter sig allt mörkare.
Nakna, sönderskurna fötter,
förlorar fästet.

Död.




Fri vers (Fri form) av Poetpatrask
Läst 238 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-09-15 14:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Poetpatrask
Poetpatrask