Tårarna rinner i sängen du vaknar
en tanke fyller ditt yttre
om att människa som gott bort

en männsika som sett dig födas
som sett dig ta det första steget,
som hört dig säga de första ordet.

Tårarna rinner oändligt
tanken är outhärlig.

på morgonbädden sitter jag
med ögonen fyllda av tårar,
och tankarna fyllda av fasa.

Men till min lättnad,
finner jag att människan lever,
att allt bara vara en dröm.

Men tårarna bara rinner,
och vill aldrig ta slut.