det sitter en figur
på min högra axel

en benig och missunnsam typ
som granskar

varje steg
varje ord
varje känsla

inget duger
allt är otillräckligt

hon borde strypas
eller puttas ner

men kanske hon på den vänstra axeln
vågar öppna sin mun

den fylliga varma mjuka starka
som gillar vad hon ser

älskar
stöttar
förlåter

hon får gärna bli så tjock att hon fyller båda axlarna
i evighet
amen

och varenda heligt ord

bara hon
blir tjockare
och talar