Det var en gång för länge sedan en mycket vacker men gammal by. Byn hette Sagoland.
Där fanns det ett stort mycket vackert slott. Slottet var byns mittpunkt. Slottet låg nämligen på en kulle mitt i byn. Man kunde se slottet från alla håll i byn. Det var ett mycket elegant och unikt slott.

I slottet bodde det en kungafamilj med en kung och en drottning. De hade tre döttrar som var födda samma dag och hette, Maja, Lisa och Mia. Systrarna varlika varandra till utseendet men inte till sättet. Kungen och drottningen hade alltid försökte lära dem att man ska vara snäll, trevlig och hjälpsam mot andra människor. För som man behandlar andra blir man behandlad själv brukade kungen säga till sina döttrar.

Det var en mörk och regning natt då de tre systrarna föddes. Kungen och drottningen såg då att de var väldigt lika varandra.

Dagen efter var alla glada och firade att Sagoland fått tre nya prinsessor.

När prinsessorna blev större blev de mer och mer olika på utseendet och det var inte längre svårt att se skillnad på dem.

Mia fick långt blont och lockigt hår. Stora vackra ljusblå lysande ögon. Mia som person var en jätte snäll tjej som ville alla väl. Det hon mest av allt ville var att alla skulle vara vänner.

Lisa som fick halvlångt lysande rött hår. Hon fick också gröna förståndiga ögon. Hon blev den som ville att allt skulle vara rättvist. Hon tyckte och trodde att så länge man var ärlig mot varandra så skulle alla vara vänner.

Maja som var raka motsatsen mot Mia hade kort, svart och alldeles rakt hår. Maja gillade inte glädje och lycka. Hon brydde sig inte om att hon kanske sårade någon och bad aldrig om ursäkt. Hon hade ingen medkänsla om någon var ledsen och behövde tröstas.

Att systrarna var så olika blev en svårighet för dem själva och deras föräldrar, kungen och drottningen.

När Mia, Lisa och Maja blev femton så hände det något märkligt. Systrarna började bråka och det hade de aldrig gjort innan. Kungen och drottningen var förtvivlade. De förstod inte vad det hade gjort för att få tre så olika barn som helt plötsligt inte kom överens.

Bråket började dagen innan deras födelsedag då de skulle bestämma hur deras fest skulle vara.
- Jag vill inte ha rosa duk. Mor säg till Mia, bad Maja sin mor.
- Snälla kan ni inte komma överens ?, frågade kungen sina döttrar.
- Nej, jag kan inte komma överens med hon där ! , utropade Maja.
- Även om ni är så olika måste ni försöka komma överens, bad kungen.
- Nu är jag trött på er alla. Jag vägrar att bo här mer !, skrek Maja.
Mia och Lisa tittade förskräckt på varandra. För de hade mycket empati och kärlek till sin syster. Men de tyckte att hon inte var riktigt rättvis eftersom att de bråkade alla tre, en kan ju inte bara ha rätt !
- Jag flyttar hemifrån idag ! Nu är jag faktiskt femton år och tillräckligt gammal för att få flytta hemifrån! , sa Maja i bestämd och arg ton.
- Om hon ska flytta hemifrån är det inte mer än rättvisst att jag och Mia också får göra det , sa Lisa.
- Snälla ni, kan ni inte bara lugna ner er lite ? , sa drottningen och tittade på sin man med tårar i ögonen som bad om medåll. Jag tänker inte stoppa någon av er från att flytta, men vill bara att innan ni tar det stora beslutet så är det viktigt att ni vet att om ni avstår från er plats i kungariket blir ni féer i stället, sa drottningen lungt och stilla.
- Ni förlorar då chansen att sen komma tillbaka som prinsessor någonsin. För i och med att ni flyttar och blir féer får ni en ny sorts makt. Vad det kommer att bli får ni se, berättade kungen.

När prinsessorna hade hört de här orden blev de nyfikna med det var inte alla tre som ville flytta visade de sig.
- Men jag trivs här med er. Jag vill inte flytta, sa Mia med blicken fäst på kungen och drottningen.
- Innan ni får flytta måste ni prata med Häxan Hilda, sa kungen med sorgsen och trött röst.

Hilda som var häxan som bodde precis utanför staden var en tant med magiska krafter.
Hon hade ett rykte om sig runt om i landet långt, långt utanför byn att hon kunde förvandla vem hon ville till träd, oc h beroende på varför hon förvandlade dem så kunde hon bestämma sig för att förvandlingen skulle gälla 7 år, 77 år eller 777 år !

Alla i staden hade stor respekt för Häxan Hilda och det försökte hålla sig väl med henne så mycket som möjligt.

Kungen och drottningen bjöd in Häxan Hilda för att hon skulle få prata med prinsessorna.

Häxan Hilda satte sig vid det välfyllda långbordet i den stora matsalen på slottet och lät sig väl smaka av alla godsakerna. Hon förklarade med lugn och harmonisk röst för de tre systrarna att om de avbröt prinsesslivet på slottet så skulle de bara bli tre simpla féer, men en sak som var väldigt viktig för dem att tänka på var att som féer hade de en väldigt stor makt.
För de kunde förvandla goda människor till onda och tvärtom.
Och som féer var de tvungna att göra allt som Häxan Hilda sa för de blev då hennes sällskapsdamer. Men de var tvungna att bestämma sig tillsammans antingen flyttade de alla tre eller så stannade de alla tre hos kungen och drottningen.

Flickorna fick sju dagar på sig att komma överens och sedan skulle de lämna besked till pappa kungen som då skulle meddela Häxan Hilda.

Flickorna drog sig undan och satt på sina prinsess sängar med sänghimmel och fluffiga kuddar i alla regnbågens färger.

De pratade fram och tillbaka och lät varandra prata i tur och ordning och lyssnade verkligen på vad alla tre hade att säga. De hade nog aldrig varit så goda prinsessvänner som just nu.

När det hade gått sju dagar knackade kungen och drottningen på prinsessornas dörr och gick in och satte sig tillsammans med sina älskade döttrar.
- Nu mina kära flickor måste ni tala om hur ni har tänkt leva erat fortsatta liv, sa kungen vänligt och höll drottningen i handen.

- Vi har haft väldigt svårt att bestämma oss, sa Lisa.
- Och det har varit många långa samtal för och emot, sa Mia.
- Jag har ju vetat vad jag vill hela tiden och det räcker ju för mig, sa Maja på sitt lite otrevligt vis.

- Ja, ni har haft en hel vecka på er och nu är det dags, sa drottningen. Och när ni har sagt hur ni skall göra så har vi också en liten sak att berätta ,sa hon och log sitt vackra leende.

- Berätta nu kära mor, bad Mia.
- Ja, kära mor säg innan vi bestämmer oss, bad Lisa.
- Jag bryr mig inte, det är säkert inget viktigt, sa Maja otrevligt.

- Nej, säg nu , sa kungen bestämt.
- Jo , sa Lisa blygt , vi hade som sagt svårt att komma fram till ett beslut som alla tre ville, men vi enades om att det bästa är att vi flyttar och blir féer år Häxan Hilda. För då kan vi ju låta våra olika personligheter styra hur vi blir som féer.

- Ohh nej, utropade drottningen sorgset. Det var inte vad jag trodde ni skulle säga.
- Inte jag heller , sa kungen ledset.
- Men kära mor och far , sa Mia, vad var det ni skulle berätta ?
- Jo, sa kungen. Vi ville berätta att ni ska få en lillebror eller lillasyster snart.
- Ohh nej, ropade både Mia och Lisa. Maja sa ingenting.
- Men jag menar jaa, sa Lisa snabbt när hon förstod hur det lät.
- Jag är glad för att jag skall få ett syskon till men jag är ledsen för att vi kom fram till att vi skall flytta. Då kan vi ju int evara med bebisen så mycket , sa Mia.
- Sagt är sagt, nu flyttar vi , sa Maja.

Flickorna packade sina saker och kramarde om sina föräldrar och sedan gav de sig av för att flytta in som féer i en annan by.

Tiden gick och nör det hade gått några månader så kallade kungen och drottningen på Häxan Hilda för hon kunde inte bara magiska krafter och kunde förvandla folk till träd hon kunde även hjälpa kungligheter att få barn. Och nu var det dags !

Ett par timmar senare kom Hilda ut med ett litet knyte i famnen och lämnade över det till kungen som hade väntat utanför rummet under tiden.
- En pojke. Hurra , ropade kungen. Och gick sedan in för att krama drottningen som låg i sängen och log stort åt honom.
- Varsågod nu får du din prins, sa hon åt kungen.

-Jag skall gensat skynda mig och berätta för féerna att de har fått en kunglig lillebror, sa Häxan Hilda.

När hon hade berättat för de tre féerna att de hade fått en bror, men att han var kunglig som inte de var längre så började Mia gråta.
- Jag vill vara prinsessa igen och leka med min lillebror på slottet, sa hon.
- Jag vill att han skall leva ett vanligt liv som vanliga männsikor i byn, sa Lisa på sitt ärliga sätt.
- Och jag vill inte se ungen, sa Maja. Sätt ut honom bland trollen i skogen, sa hon.
- Det kommer bli eran olycka att ni tycker så olika, sa Häxan Hilda.

Åren gick och de tre féerna levde ett gott liv som sällskapsdamer åt Häxan Hilda, de saknade så klart sina föräldrar och sin lillebror.

Den lille prinsen var inte så liten längre, han hade blivit 10 år och var så vacker att fåglarna sjöng det finaste de kunde när han kom gående.

Kungen och drottningen var mycket stolta över sin vackre son, men det var samtidigt mycket ledsna över att de hade förlorat sina tre döttrar. Som hellre slutade vara prinsessor om de slapp bo tillsammans för att de hade svårt att komma överens.

En dag när det var strålande väder och flickorna var på extra gott humör så gick de igenom parken som fanns i deras by som låg en bit i från byn där slottet låg.
När de gick där på vägen så hörde de några svaga röster som ropade åt dem.
- Hallå, hallå hjälp oss ut , ropade röstern. Mia och Lisa som båda var omtänksamma och hjälpsamma stannade upp och lyssnade varifrån rösterna kom.
Maja fortsatte att gå för hon märkte inte ens att någon ropade på hjälp.
- Vem är det och hur kan jag hjälpa dig, sa Lisa som var den klokaste av flickorna.
- Jag är inne i trädet , sa rösten. Jag har blivit förstenad av Häxan Hilda och förtrollningen släpper bara om någon snäll person ber häxan att släppa förtrollningen, sa rösten i trädet.
- Men jag är ju den snällaste systern så det måste ju bli jag då, sa Mia.
- Nej riktigt så enkelt är det inte, sa rösten. Jag har två syskon som också är förstenade i träd och de måste också bli fria av varsin riktigt godhjärtad person , sa rösten.
Oj då det här blir inte lätt så Mia och Lisa till varandra. De tänkte båda på hur otrevlig deras syster Maja alltid var och hur ovillig hon var att vara vänlig mot någon annan.

Lisa och Mia gick till den gamla Häxan Hilda för att fråga henne hur de skulle kunna släppa de förstenade träden fria eller rättare sagt, personerna som blivit förtrollade till träd av Häxan Hilda.
- Jo , sa häxan, det är så här att de tre träden är egentligen tre vackra pojkar som för sju år sedan bara bråkade och ställde tillmed elände för sina föräldrar. Föräldrarna kom till mig för att få ett gott råd hur de skulle få lite lugn och ro och då förtrollade jag pojkarna till träd.

Men nu är de nog ödmjuka och trevliga när de haft gott om tid att tänka över sitt uppförande.

Och det finns bara ett sätt att lösa förtrollningen och det är att ni tre systrar kommer överens om att be riktigt vänligt och snällt att jag skall släppa på förtrollningen så gör jag det. Men ni måste vara riktigt överens och verkligen mena varje ord ni säger alla tre så släpps förtrollningen, sa Häxan Hilda.

Mia och Lisa skyndade sig i kapp sin syster som inte var särskilt godhjärtad av sig och förklarade allt som hade hänt och vad de var tvungna att göra.
De båda systrarna satte sig med sin bråkiga syster och förklarade och vädjade till henne om hur viktigt det är med empati och omtänksamhet i samvaron med andra människor och vad mycket livet kan ge tillbaka bara genom att var och en tänker på hur andra har det helt enkelt.
I en värld där det bara finns människor som är rädda och misstänksamma mot varandra finns ingen chans till ett bättre liv .
Och den riktiga lyckan sitter i hur mycket en människa respekterar en annan människa inte i hur mycket kärlek man visar varandra . Ett livslångt äktenskap bygger mer på ömsesidig respekt och tillit än på enbart kärlek , förklarade kloka Lisa för sin oempatiska syster Maja .

Och utan att det gick att förklara hur så började sakta glittret komma tillbaka i Maja´s ögon .
- Jag vill leva ett lyckligt liv igen , sa hon . Tillsammans med er mina kära systrar och mina underbara föräldrar och min lillebror , den lille gullungen .
- Jaa, äntligen , ropade Lisa och Mia i kör. Vi skyndar oss ! Tjoade de glatt .
Vi söker upp de stackars pojkarna som är inlåsta i de förstenade träden och ber att häxan släpper de fria sedan söker vi upp våra föräldrar och ber dem att vi får bli prinsessor igen , tycker ni inte det kära systrar , sa Maja .

De sprang bort till häxans hus och berättade fort vad de hade bestämt sig för att göra, och tillsammans gick de till parken och ställde sig runt träden som var förtrollade .
Häxan Hilda började säga en trollformel och vips , så stod de vacraste pojkar flickorna någonsin sett framför dem .
-Tusen tack för att ni befriade oss sa pojkarna och nu vill vi verkligen vara rädda om våra nära och kära och inte bråka mer med varandra , sa de .
Vi skulle så gärna vilja glädja våra föräldrar genom att återvända med varsin flickvän sa den ene pojken , och undrar om ni skulle vilja ta en av oss var till era blivande män ?
Flickorna blev mycket generade , men de ville samtidigt också göra sina föräldrar stolta och glade så efter att de tre systrarna hade pratat igenom hur de skulle göra så sa Maja :
- Jag är den av oss systrar som har tänkt igenom mest hur jag vill leva mitt liv i framtiden och vill väldigt gärna ta en av er till min man , och jag kan prata för mina systrar när jag säger att de gärna också vill gifta sig med var och en av er .
De vackra pojkarna som var prinsar från ett annat land , vilket är en helt annan historia , gick fram till de tre vackra flickorna och tog de i handen och sprang hela vägen tillbaka till byn och till det fina slottet .
När de bankade på den stora porten så kom det en pojke med lockigt hår och öppnade .
Vilka är ni frågade han ? Vi är dina förlorade systrar som nu har kommit hem igen skrek flickorna och skrattade och sprang in i slottet , ända in i den stora matsalen där kungen och drottningen satt vid det långa bordet och såg sorgsna ut .
För de hade aldrig kommit över att deras tre älskade döttrar hade valt att flytta ifrån dem och sagt upp sin rätt till prinsess titel på köpet , trots att de hade fått ett litet kungabarn under tiden .
Kungen och drottningen blev så glada och de både skrattade och grät om vart annat när de kramade om sina döttrar , ja de var så glada så de kramade och pussade sina blivande svärsöner i bara hastigheten också , trots att de inte kände dem så väl .
Det blev ett stort bröllop för de tre prinsessorna och deras prinsar och det kom gäster från stora delar av världen även prinsarnar föräldrar kom , som var ett kungapar från ett annat land långt bort .
De firade och dansade och alla hade så roligt i minst tre dagar , sedan bosatte sig prinsessorna med sina prinsar i det stora slottet som räckte gott och väl till dem allihop , och de var så omtänksamma och vänliga mot varandra allihop och de blev så lyckliga .
De skämde bort sin gullige lillebror så att de riktigt fick ta igen tiden som de hade förlorat när de levde som féer.
Prinsessan Maja som verkligen hade gjort en stor förändring i sin personlighet sa en dag till sin far , kungen : - Nu förstår jag vad du menade när du sa till oss att " som man behandlar andra blir man behandlad själv " , när vi var små .
Kungen tog några stora kliv fram och kramade om sin älskade dotter och sa ingenting , men han var så lycklig !
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar och var så kärleksfulla mot varandra i resten av sina liv !