jag öppnar dina brev för att läsa om och om igen
jag kan se att det som var.. var större.. Än mig själv
var det.. är det..som vi inte kan förklara nu
Nej, de är inte bara du,
herregud..du lever inom mig
och jag vet inte hur
att kunna säga nej till dig

Vi lever och vi andas andras luft
varje dag är det det samma
Vi andas inte varandra men våra tag
Vår kärlek har ett pris
Vi vet inte vad precis

Vad vi än valde.. gav det något nytt
Vi lever.. men vi finns inte där, här
men i varje ande..
i varje tag, i varje andetag lever du inom mig
Inget svar..kan jag nu ge till dig
Välsigna den tid vi fått
Välsigna den tid vi får
den tid som är innerlig och vår

vem utom jag skapar min oro och för vad
det är svårt ibland att ta nya tag..
in i en annan dag
en annan morgon dag.
Ser du hur jag känner inom mig
Ser du hur jag undrar.. om du ser ..
mig.. när jag jag börjar känna så där igen
Mitt hjärta brinner så det känns...

Jag följs med av hänryckningen i allas strålande ljus
Häromkvällen stog ett par och kysstes tittandes innerligt på varandra
De var fint uppklädda för något Julfyllt Evenemang
Det låg en duggregns fylld dimma vid "vår" Domkyrka
Kyrkan där våra barn fick sina namn
Så vackert, så jag öppet log..
och inte heller kunde jag hålla mig från att leende
säga hur vackert och fint det såg ut till dem.
-Ta vara på varandra och njut!
Ni är som ett gammalt foto från en film scen med
Greta Garbo

Tjejen eller mer kvinnan hade fått en ros som hon ville ge till mig
för mina tankar som i stunden blev talande.
Så fint av henne, vilken omtanke..
Faktiskt så var det en sådan stund, en sån man kommer ihåg..
precis som igår..du förstår..


Kärlek...

Kärlek..

Så fint det är när man ger...



Är tiden dags snart nu..
Lämnar jag det som var..
det som var.. jag och du