Jag tycker det är litet lustigt att folk är så intresserade
av 'orginal', exempelvis böcker som förekommer först
i 'förstaupplagor' och senare då i de möjligt efter
kommande upplagorna

som inte räknas i egentlig mening hos samlare 'av rang'.
Själv saknar jag känslan av att 'det första' skulle vara så
mycket 'mera fint' än det som kommer efter.
Likadant känner jag för litografi.

För mig spelar det ingen roll hur stor upplagan är,
likadant med sport... jag struntar i vilka som tar medalj
och vilka som inte gör det. Det är ju ändå träningen
inför prestationen som betyder mest,

det är ju där som kampen och den möjliga 'järnviljan'
finns. Tävlingen är ju bara det som sker just den dagen
och då beroende av väder, vind, dagsform
fysiskt och själsligt, intryck och så vidare.

Men alla som tävlar och även alla de som aldrig platsade
in i tävlingen, de har allesammans tränat.
Skulle några människors träning under alla dessa år,
vara mindre värd

än andra människors träning, bara för att de andra inte
tar medalj, kanske någonsin? Detta gör att jag har
väldigt svårt att tänka mig att ha idoler, att favorisera
en prestation framför en annan

om prestationerna föregås av jämförbar personlig insats.
Om jag går till en restaurang för att äta så förväntar jag
mig att maten skall vara tjänlig,
värd pengarna och så vidare.

Det är inte konst, det är inte sport, det är ingen sådan
prestation som ger medaljer utan är bara en tjänst som
man betalar för. När det kommer till tjänster
förväntar jag mig en god prestation,

mot att jag betalar för dem. Det är alltså skillnad på
underhållning och det man ser som tjänsteutövning.
Sport som visas på arenor av olika slag,
i terräng och i eller på vatten, i luften

eller inomhus kan jämföras med konsten. Den är till för
att vinna något, gehör, applåder, medaljer etc.
Vad jag vill säga är väl egentligen att det finns något
som är underligt med att hylla det

som anses som 'bäst' men att strunta i de som är bara
'näst bäst' eller som i sport, de som kommer efter
medaljplats. När det kommer till böcker, filmer
och teater, revyer och liknande uttryck,

då finns det också där ett A-lag och så kommer 'de andra'.
Men skillnaden mot sport här är förstås att jag
läser böcker oavsett vad andra
tycker om dessa böcker, jag handskas

likadant med filmer, teater, revyer, musik och så vidare.
Jag struntar i vad andra tycker om min smak, i egentlig
mening, i personlig mening. Kanske är vi många
som gör det. Det man kan göra när det

kommer till sport är förstås att gå och se de 'medaljlösa'
träna, tävla och så vidare. De som inte syns bara när man
slår på teven och det är sportgala, de som faktiskt
inte syns ett spår av just då.