Minnena slingrar sig ormlikt kring dina ben likt diset
som morgonstrålarna av fukt förde med sig idag igen
En kyla som förfryser dina tankar, gör läpparna blå
för att sedan förfalla till den upphöjda grad av glömska
du skapade en januarinatt när värmen ännu inte kommit
och då natten fortfarande var en del av dagen
En järnvalkyria med kättingar lindade runtom sin hals
Ebenholtshår och grådaskig hy
Kämpandes för fruktan och dess kyliga mottagande
där rosorna inte längre blommar
Håller hårt om din hand, får inte tappa fästet
vacklar istället med två vänsterfötter rakt in i din famn
Ingalunda vet du heller om vad kärlek står för
Du känner bara stundom lidelse till din härskare
vars härd alltid verkar vara ditt palats
I drömmar, i verklighet, i evighet
Ditt hem du bygger av iskolonner
Solida, starka de ger dig ett skydd
Men du iskalla järnvalkyria,
tror
du
att
någon
någonsin
skulle
lyckas
skada
dig?