Föreställ dig en bok som interagerar med dig på följande sätt.
Elektroder kopplas till hjässan för att monitorera din hjärnas reaktioner på stimulit.
Du läser.
När texten börjar bli tråkig, identifieras av monitoreringen, så anpassar sig boken
"elastiskt" och gör sig intressant, baserat på vad du tidigare tyckte var intressant samt statistiskt påvisat intresseväckande stoff.
När du börjar tycka det är intressant, stärks identifieringsmekanismerna via omkalkylering av vad du anser vara intressant, zoomar boken in på det som verkar intressant.

Föreställ dig motsvarande experiment för musik.
En Elastisk interaktion mellan dina neurokemiska reaktioner på musiken och en musik som anpassar sig därefter. En musik som lär sig vara intressant.

Denna bissarra idé dök upp i en diskussion med en halvgalen matematikprofessor.
Idéen var min. Men ickedestomindre delas den med er.

Föreställ dig nu något helt annat.
Skapandet av ett bijektionsbevis för Rogers-Ramanujans partitions identitet.
I årtionden kämpade matematiker med detta.
Ett 50-sidors bevis dök upp för inte alltför länge sedan.
(Detta bevis lyckades med hårt arbete bantas ner till 2 sidor!)
Metoden var komplex och byggde på någon sorts involutionsprincip teori
och kan väl sägas vara en icke direkt form av iterativ process. En väldigt indirekt form av bijektionsbevis. (Jag har inte studerat detaljerna).

Problemet med metoderna är att när man lägger till en struktur i bijektionsförfarandet så uppstår mer komplexitet, utgångsläget förändras och man tvingas lägga till mer struktur.
Det är som beviset flyr dig när du börjar röra på problemet.
Som att beviset/problemet interagerar med dig utifrån stimuli.
I detta fall är inte problemet så samarbetsvillig att genomgå en
makeover till ett vackert direkt bijektionsbevis.
Nej, det blir ett läskigt monstrum.
Möjligtvis fascinerande i sin komplexitet.

Det får en att fundera i fenomenen kring NP.
och beviset av det i sig.

Gödels ofullständighet och den deprimerande ofullständigheten i matematiken
så som en inneboende ofrånkomlig egenskap.

Skulle det inte vara trevligt om P=NP

Skulle det inte vara trevligt om Fermats gåta gick att bevisa i marginalen av ett brev.

Skulle det inte vara trevligt om Relativitetsteorin inte kollapsade på planck nivå.

Skulle det inte vara trevligt om Gud existerade.