Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
undra hur de som vaknar upp på sjukhuset känner sig när de inte vet var de är...


ångest,: |||

Jag vaknar. Ligger i en vit säng, kläderna är också vita. Väggarna också. Vart är jag? Är jag i himlen? Vad hände?

Han ligger där på högersida och hon ligger där på vänstersida. Deras sängar och kläder är också vita. Är det här himlen? Är det här paradiset?

Ska man ligga i en säng hela tiden bara för att man är död? Var är jag? Hallå? Säg mig, var är jag? HALLÅ? Jag är rädd, jag är ensam. Jag är död? Nej! Det är inte sant. Jag lever, för om jag är i himlen så lever jag.

Jag kan andas, men vad är det jag har i näsan? Det kliar. Kan ni ta bort den tack? Hallå, hörde ni vad jag sa? Ta bort den tack.

Nejnej, ångesten får inte komma fram. Säg bara var jag är! MAMMA! PAPPA! Var är jag? VAR ÄR JAG? Är jag i himlen?

DÅ provar jag att ropa på farmor. FARMOR! Är du här? Lek inte kurragömma, jag vet att du älskar kurragömma. Kom fram nu!

Är det här himlen eller? Jag är rädd...




Prosa (Novell) av charlotta
Läst 273 gånger
Publicerad 2006-01-18 00:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

charlotta
charlotta