Jag drömde om barnet inatt
mitt barn som aldrig fick födas
som jag längtade efter att få ta i mina armar
som jag älskade sen jag visste att hon fanns.

Barnet jag kämpade för
barnet jag nästan dog för
barnet jag aldrig grät över
när jag förlorade.

Jag drömde att hon såg på mig
med guldbruna ögon och gyllene hår
en fantastisk liten kopia av mig
men tusen gånger vackrare

Jag drömde att hon la sin hand
över mina hjärtslag
att hon sa utan ord
"jag förlåter dig mamma"

Och även i sömnen kände jag
orden hugga in i mitt bröst
för vad är jag för mamma
som förlorar kampen om mitt eget barn?

Jag lovade att jag skulle beskydda henne
från allt ont och jag tog mitt vackra barn
i famnen.
Jag kramade henne, jag kände värmen
som också var min värme.

Och jag vaknar av att jag gråter...