Fåglarna sover på taken

det gnisslar om den frostnupna
kopparplåten
när de burrar sig tätare samman


lång tillbaka, i en annan tid
slingrade sig dessa hus
om varandra -
formerade omärkligt kvarter

det gisslar mig att fåglarna
redan fanns där -
som att de inväntade sin sovplats

beredde vägen


det kan vara det som kallas tro
att ständigt söka alltings ursprung

jag låter det bero
känner att snön åter börja falla
går in, med hopp om räddning

ser staden vila under lätt täcke
oklart om det är
av iskristaller eller fjädrar

oavsett så ger det en betryggande känsla
ett uns av sanning.