Fågel kvittrar
sinnligt i ditt öra, alla de ord du inte vill höra

Flyger lågt längs alla vita murar
Försöker undvika farorna som där bakom lurar

Vaggar minnet av ditt vackraste jag,
känt i timmar, innan skör vinge brast

Förevigt buren, Juvelen af Dig
i det varmaste hjärta

Nödlandar på mark vid dukat bord
vinge är skör vid minsta vind, men
mätt på mer än finaste smulor

Överlever med kärlek ytterst på läpparna
som de så är när tystnaden är massiv

Det som kvittrats i öra, stryk dem
låt rysande knottrig hud bli till silke igen

Under släpande fjädrar fladdrar aska fram
Ingen värme för bruten fågel
för att läggas i kärleks hand
med vackra släta band

Pärllband av lust och dröm i existens
Allt tillhör himlens egna musik av presence

Lugn, varm , varligt, när
känslan för den som kvar är

sluter inom livets gåta
sluter inom livets gåva

Fågel vilsen i sin position
letar ensamt navigation

Lyfter gör så näktergal igen
sjunger i tystnad för sig själv
hittas bruten i ett högt träd
hem..

(kvittrar inom till sig själv var inte sorgsen min vän , vingen lagas igen)


måste rädda den...

räddar den...


...så det blir Solljus sång till vår.