med sömn skall kallas den omedvetna medvetenheten?

den som med andra ord kallas för alzheimers och senildemens, schizofreni och psykoser.

skall jag ha tråkigt, slåss för mitt liv i en osynlig tango
eller skall jag låta människor leva sitt liv i sin egen mening?

jag vet inte riktigt.

om jag kan skriva poesi?
om jag kan älska? om jag
kan vara vanvettigt extatisk

utanför alla ramar och
gå på lsd och därmed inte
se världen såsom den är?

jag vet inte riktigt.

med sömn skall den kallas -
den omedvetna medvetenheten.
 
och de sovande skall kunna uttrycka
sig - de vakna inte ens äga möjlighet

att formulera sig.

för någonstans i ekvationen
går en logik förlorad -

men den märks inte förrän efteråt.
förlusten alltså.

för det är ju meningen att unikum
skall ersättas av kollektivt tungomål.

varför blev vi inte skapta så på en gång?

eller har internet något med den allmängiltiga
likgiltigheten i mänskligheten att göra?