Sötman av den flytande virveln som fläktar min rosiga kind
Vi små människor som virvlar runt

Kvar blir barren under fötterna
som påmint.. om dansen vi just trampat i

Finner åter vindtag i famntag
I det som jag inbillar mig är dina

Våra ord...
Våra vågor...
Våra farhågor
Våra känslor

Vår vågade linjeföring omisskänlig

Jag tänkte inte på att det var fullmåne
..förrän jag kände det i hela min kropp

ömsesidig bekräftelse
beröring av tungspets mot fingertopp
mot hand mot värme mot det vackra
I andetag som skälver som ett vibrerande skalv

Vår tid oblit
Ja.. Du...

Vår vågade linjeföring omisskänlig

Vår litenhet och begränsning inför det oerhörda
Den över mänskliga kraften
Upptäckten av det Gudomliga

Den graciösa lättheten
elementen möts i ny viktlöshet
Svävandes ömsom dominerande

Jag faller i dum beundran inför dig...
Dina ord...liksom du mig

Önskar
Suktar
Stundtals uppslukat där vi tar och ger
Vem gav människan åtrån..

Vi byggde vår kärlek på principen
Lättare än luft...

Varför väger då orden så tungt.