Förr i tiden flöt du på ryggen över spegelblankt, blått vatten
Du minns att solens strålar slickade dig försiktigt
viskade intimt i ditt ena öra.
”Stranden är nära”
Orden kom ur henne som en vind fångar ett segel.

För alla var ni segelfarkoster över denna tunna gräns mellan luft och vattenfyllda lungor
med en älskares intimitet att föra er vidare igenom rätt vindbyar
ifrån grund med vassa stenar
räddade av, förälskade i
en passion att leva livet farofyllt.

Det är ju vinden som bedyrar dina segels kvalitet
tipsar dig om nästa avfart
eller visar
vägen
som lämnar dig öppen för farorna