Låt mig fylla tystnaden med färger och måla pappret med ord, minnas att det blå alltid är blått och alla säger att de ska stanna innan de går. Och alla säger att de ska sluta innan de börjar för vad är lögnen i att vara ärlig för stunden? Skapa trygga luftslott och gult är alltid gult, rött, vad var rött? Lämnade mig utan ett spår, klipp trådarna säger jag men de faller av förr eller senare, redo att fyllas av nya färger och trådar och kedjor (binder mig nere, håller mig uppe).
Låt mig fylla rummet med musik för mina fingrar vet vad de gör, de vet vad de gör när de stryker över nacken som tillhör åh förbjudet ja. Förbjudet visst, men det är ingen som ser och jag har makten över dem som jag lämnat (flytt, jagat, förlorat men i tid, allt handlar om timing).
Det varar åtminstone någon minut till så kanske kan jag stanna här och andas, blått är ändå alltid blått och gult är gult, solfärg och havfärg och jag har aldrig någonsin haft en vit tråd i mitt liv.