Väntan
Mellan andetagen
innan solen går upp
innan den går ner
där det uppstår ett vakuum
varje gång, balsameras jag

Bevaras mellan din hud och lakanet
rörd helt orörd
perfektion,
kluvna hjärtslag

Inandning

Skorstenar ryker
rök som dödar innan solen går upp
och torkar kärlen
jag är inte våt längre
Balsamet är slut
och jag skyller på att det innehåller alkohol

Utandning

Innan solen går ner
räknar ringarna
som trädens ålder bestäms av
men rökringar är flyktigare och försvinner
år går och stubbarna står kvar
med alla sina säsonger inpräntade
de kan inte växa mer
de är döda i ett öde landskap

Yxor kan klyva kroppar, ved och rök
de kan aldrig klyva känslan jag får
okontrollerbar även för mig
men du är som rök
går upp i intet
känslan är från förflutet
ditt hjärtslag är kluvet