Mitt liv är en utdragen pina

Jag är kroniskt utmattad

vilket gör att jag ständigt

känner mej på gränsen

till psykotisk

Vad har jag gjort i detta

liv, eller tidigare liv, för

att förtjäna detta?

Min ångest sitter

som en knuten näve

i bröstet och är kaos

Att åka och handla

är för mej en bedrift

Jag säger till mej själv:

Johan, var tuff, håll ut,

det vänder snart...

... men nu har jag varit

härjad och risig i två

månader i sträck

Har åkt in och ut på psyket,

går på lugnande, antidepressiva,

och antipsykotiska mediciner,

men dom biter inte på detta

mitt mörker och min nöd

Har jag en dålig karma?

Är de onda makterna ute efter

att krossa mej, att döda mej,

därför att min kärlek är så stark?

Döden vore bättre än detta

sjuka tillstånd...