Allting började när jag var 8 år. Det var Oktober, eller kanske tom November. Jag minns att det regnade väldigt mycket. Jag var på väg hem från skolan. Mina rosa gummistövlar hade blivit för små och de gjorde så att jag fick väldigt ont i stortårna. Nageltrång. Men jag gick och gick, för att slutligen komma hem till gården, i den lilla förorten Skärholmen. Jag plingade på dörren och väntade på att mamma skulle komma och öppna den. Men mamma kom inte. Jag plingade igen, och igen. Men det var fortfarande ingen som kom och öppnade dörren. Jag böjde mig ner, öppnade brevlådan och ropade
”Mamma!”
Ekot hördes i trapphuset.
”Mamma!” ropade jag igen men jag fick inget som helst svar. Då jag bara var 8 så hade jag inte fått min egen hemnyckel än. Men det hade aldrig varit något problem tidigare för mamma har alltid varit hemma tidigare när jag kommit hem från skolan. Jag kände paniken stiga, vart är hon? Varför öppnade hon inte? Kom på idén att jag skulle prova och rycka i handtaget för kanske kanske skulle det vara öppet. Och det var det.
Jag kom in till hallen och slet av mig kläderna. Jag kände genast en stank utav rök.
”Mamma!” ropade jag igen medans jag letade igenom lägenheten. Sist kom jag ut till vardagsrummet och där låg mamma halvlång på soffan. Med en flaska whiskey i handen. Hon såg nästan död ut.
”MAMMA!” skrek jag nu ännu högre och började rycka i mamma för att få liv i henne. Mamma började vakna till.
”Va? oj, nämen hej gumman!” mummlade hon till med yrvakna ögon och en väldig doft av sprit kom ifrån hennes mun.
”Mamma jag trodde att du var död!” sa jag i ren panik samtidigt som jag började hulka mig. Tårarna kunde inte hålla sig inne längre och jag kramade mamma så hårt jag någonsin kramat henne.
”Nej då gumman, seså! Jag bara somnade till lite” sa mamma och satte sig upp. Mamma var full, och hade ingen som helst kontroll på sina armar så whiskey flaskan föll ner i golvet och gick i flera bitar. Den bruna sörjan rann längst golvet.
Jag gick ut i köket för att hämta en trasa så att jag kunde torka upp allt. Det tog lång tid tills mamma nyktrade till. Jag fick ta hand om henne, precis som om hon vore mitt eget barn. Jag var 8 år och fick ta hand om min egen mamma. Idag är det min vardag.

forts följer