Det smärtar en aning.
Jag känner mig ensam i mitt nya skinn.
Jag har nu rest mig, men sannerligen är det ensamt här uppe.
Det fyrtorn som förut givit mig ljus finns ännu kvar, lockandes.
Det som givit ljus har varit detsamma som bländat.

Vågorna griper törstande. Den svåra färden i mörkret som faller på.
Bakom ligger ljuset stilla på vågspelet. Stiltje över en grund botten.
En botten där skepp har, och skall sjunka.