jag hörde att du slutar nu, din handduk är kastad
jag ser den på golvet, det är blod på den

du har slitigt stressat svurit älskat äcklats och kommit igen
nu ger du upp, reste dig aldrig på nio

vi såg dig brännas, lät elden brinna vidare
oförmögna att handla, oförmögna att hjälpa

vi såg slutet torna upp sig i horisonten
chockades när du sa det fast vi redan visste

jag tar upp din handduk nu, den är blöt
fläckig också, det är ditt blod, ditt blod och dina tårar

det blir sig aldrig likt igen, inte efter ditt uttåg
vi saknar, men vi tvättar handduken och ger den till en ny