Lika ensliga är dina ögon
Som de stigar jag vandrar på
Dit kan inte nyfikenhet
Eller lust någonsin nå

Lika djupa är dina speglar
Som mina osynliga fallgropar
Vi skulle kunna ramla tillsammans
Men du hör inte när jag ropar

I det svarta hål vi har tillsammans
Var kärnan en gång röd
Med den har med tiden förstelnat
Och nu tror jag den är död