Har du någonsin känt att hjärtat gömmer sina slag

Du väntar med skräckblandad förtjusning på nästa dag

När någon trampat med stora steg in i ditt inre hus

En evighets tid slank du in i själ med ljus

Det gör inget längre när kärleken aldrig hör

Slumrar in bland miljonstjärnor med vetskapen att den aldrig dör

Har blickat det vackraste bland brandsäkra valv med Juveler

Dit mer än ingen mer än du vet vad du inte vet, kanske endast vid intag av genever

Det glimmrande innehållet representerar ett värde av liv och livet

Det där vi lärt oss om att aldrig ta något förgivet

Nästintill bågnad av tyngden det innebar

Så många fantastiska, underbara levnads dagar kvar

Förseglade ord för livets återstod

Flyter tyngdlös eller förföljd av ett ekolod

Äkta

Den underbara doften följer med in i nästa rum

Väntar med andakt på ödets nästa kärleks stund


En gång var bara för en stund sedan i ett liv.
Där grenar dignade av blomklasar, och de röda ståndarna kring gäckades av kärleksblad. De som blev de mjukaste mattor för fötter att gå...

Kommer vi någonsin förstå.

Hur klockklangen kan ljuda så vackert, högt och stort

Tänder ett ljus för de vackraste själar som funnit ett hus, utan att knacka på dess port.