Ledsagad av starka byggstenar och
nyvunna kunskaper ligger en fantastisk dag framför mina fötter

Lägger tiden i tiden av frihet

Praktfullt lyser kommande timmar för egna upptåg, kommande år spenderar jag violernas alla glada färger. Och strör efter i mina spår. Djupt men lätt. Allt så ljuvligt vackert och jag ler. Önskar att du kunde se. Jag är tyst som musen så hur skulle du kunna det.

Mitt hjärta.

Med febrig objektivitet har jag försökt att få dig att förstå mina allegoriska Juvliga Djupa grundritningar, men jag har bara fallit själv. Balanserat, Stupat rakt ner i mitt hjärta.

Solens miljarder strimmor silar genom min sinnliga kropp. Allt det som är förstått, all världens ljumma havsbriser. Om jag kunde skänka dig dem med mitt mjuka liv. Nu tar jag istället ett stort upplyftande kliv.

Det mesta är alldeles underbart medans ditt oförstående, ovetande djupnar då din värld är ljuvlig frid i strid. Frid. Min Insikt är soldränkt då jag leende förstår. Jag vänder mig om och går, fast jag endå fastspikad stilla står. Jag är bara en, jag har bara sett. Jag har bara innerligt djupt kärlek känt, aldrig vi två på pränt.

Om hon någon gång mer en annan gång möter deras hjärtan i tid, blir det balansgång på krossat glas av mjukaste bomull. Lova att andas åt mig då så jag kan stå. Se in i min värld och förstå.


Med en djärv underton markerar hon

...jag lyckligt lever...

Med viskande ton

...jag älskar dig...

Med hjärtklappning

...du har ingen aning...

Å andra sidan

...har jag.