Som elden byter
namn för varje
rökmoln som skingrar
sig mot horisonterna
går jag runt
på stan och frågar
folket som tittar
bort om vem jag är

vem är jag
vem är jag

så frågar jag

och oftast tittar
dom bara på mig
som om jag kom från
en annan planet
och jag svarar

AHA

men det var
trevligt att lära
känna er

***

Mina fingrar är korta
och naglarna av
men jag försöker lära
mig ditt namn utantill

uttala varje ord som
om jag lärde mig
dom igår

är du en sån som
sparkar stenar framför
dig eller låter
du kärleken bli
gammal i dig

jag rör skeden
i kaffet så att
mjölken hamnar
underst har jag
lärt mig att
förtränga sanningen
för att lägga
drömmarna om
framtiden längst
ner
tankarna på
dig överst
och mina händer
mittemellan
så att jag fortfarande
kan röra om i
kaffet om jag vill

kommer du ihåg när
vi låg på rygg i
allén och lät alla
bruna löv landa över
oss för att dom
kanske behövde det
för att vi inte hade
någon annanstans att
ta vägen och jag har
räknat bruna löv
i mitt liv som SMS:en
som aldrig kom ett
brunt löv för varje
sång väntat på dom
som räknar mig
och säger hallå
kanske vänder sig om
och säger hej då

en vänd rygg för
varje steg och jag är
äldre nu men mina
fingrar är lika
korta som förut
jag är stor nu och
har fått pubishår
men tankarna om
framtiden håller
mig kvar på platsen
där jag stod
igår

och alla vikta
pappersflygplan viks
upp igen för ett
nytt spel i en ny
stad och det är
inte mitt fel
det är inte mitt fel
säger jag till
busschauffören när
jag går på men
det verkar inte
som att han förstår

***

Tittar på Kate Moss, igen
knäckt, nästan kär;
utan att ha någon att vara kär i
se men inte röra,
skratta utan att höra och så
motas jag ut på en scen
där alla applåderar och vad gör
jag här
vad gör jag här
och till slut tystnar dom

kvar finns bara jag
& tystnaden

sjung en sång
ropar dom från första parkett
sjung en sång
vi har betalat för att komma in

men jag kan inte sjunga
jag kan inte sjunga
ni måste ha tagit fel
sen faller ridån ner
och min familj kommer dit
dom frågar hur jag mår
och tittar på mig som att jag
har skämt ut mig
och dom på samma gång
och jag säger förlåt
förlåt
det var inte meningen

tankarna snurrar
och jag är fast i en karusell
jag inte kommer bort ifrån
som snurrar för snabbt
för att hoppa av
som snurrar för långsamt
för att stanna kvar
ge mig en ledare
att följa efter
ge mig någon som kan säga
hur fin jag är

bilder i svart och vitt
och en man i kostym som
frågar vad gör du här
vad gör du här
natt efter natt och
ibland på morgonen

***

Det handlar om små utrymmen, det handlar nästan alltid om det.

Om att se en scen i en film och förstå hur livet fungerar, som att höra en låtrad från Daniel Johnston, läspande, nästan för skramligt fr att utröna, sa han det, eller var det bara jag, som att läsa en dagboksanteckning av Franz Kafka och förstå bara att man inte förstår, hur någonting fungerar, det handlar om små utrymmen som Maradona 1986, i finalen; mot tyskarna, och passningen fram till 3-2.

Jag sitter och tittar på vykortet jag aldrig skickade, det står;
Grattis, hoppas du har en födelsedag.
På baksidan, jag köpte det finaste frimärket till och med, men vågade inte skicka iväg det.
Tänk om jag hade skickat det, allt hade kanske varit annorlunda då.

Änglarna utanför din grind, har flyttat in till min fönsterkarm, dom sitter där och immar på fönsterrutan så att jag inte kan se, längre, dagarna som flyter förbi.

Här, inne i mitt sovrum, intrasslad i elektronolik, fastbunden till trådlösa maskiner, som säger it\'s now or never (you better take your chance), översvämmad över filosofisk studielitteratur, och på jakt, efter någon som älskar mig, som säger; hej, ska vi dricka kaffe idag?

När jag kom tillbaka hem sa mina kompisar att du hade snackat skit om mig, att jag var ett svin, och jag avbröt dom med en fråga om politik, jag ville inte höra vad du hade sagt, och Casper Melin hade tagit livet av sig, fyra dagar tidigare, och jag vet att han var full och hög, men ändå.

Intrasslad och översvämmad försöker jag ta mig upp till ytan igen, till ytan av min spegelbild och säga; hej, jag lever ju.

Som en apa i ett zoo, dagarna går så långsamt, nätterna tränger på, och mörkret och regnet kommer hit och hälsar på utan att fråga först, utan att säga hallå, och jag älskar dig, jag älskar dig, jag vet hur fel det var, när jag sa att vi skulle leva så 4-ever och du sa nej. Haha, jag skrattade då, eller hur, skrattade jag inte då, och sa att du är söt i morgonsol, det var inte meningen att bara ligga där.

Översvämmad av min egen spegelbild, och intrasslad av vägen därifrån, packar jag väskan och ställer mig upp, för en resa utan mål och no direction home, säg hej då om du ser mig, så ska jag säga hallå till dig.

***

Och tar jag till mig döden
genom att tänka på den
som jag tar hand om livet
genom att välja ensamheten

stänger av mobilen när den
ringer och höjer volymen när
den ringt klart har jag
sminkat spegelbilden
med läppglans och maskara
för att kunna säga det
här är jag det här är inte
jag ni vet inte vem jag
är till dom jag möter och
dom som bara går förbi

ser jag livet som en
trappa upp till hopptornet
ju mer det lutar
uppåt desto skönare
blir fallet därifrån

***

På jakt efter en tid som flytt
försöker jag föröka mig med
dom som hånskrattade döda dom
som höll med och bränna
upp gamla blad för att sminka
mig med askan och dränka smärtan
i drömmarna som gick av

***

Vi ser genom att bli sedda och
spikar upp livets mening på
vrakdelar som flytit i land
sen går vi runt i stan
med plakat på våra barn och
sjunger om dom som tog
studenten för vilken mening
och för vilket syfte

egentligen

det värsta skyfallet på tjugo år
och vi satt tryckta
mot fasaden med ett glas
hallonsaft och en
tallrik rabarberpaj
pratade om musikfestivaler
vi skulle annordna
där ingen skulle behöva
betala inträdet och
man kunde sova i tält
framför scenen och
vakna upp till ljudet
av fågelsång och
elektronisk musik
sen skulle vi dra härifrån
och jobba utomlands och
dricka morgonkaffe
i Indien och röka beedies
med ett glas chai
i andra handen
och en sjunkande
sol framför ögonen

och allt skulle bli bra
och vi skulle gifta
oss och bilda familj
slå oss ner och
köra barnen till dagiset
hand i hand på en
cykel med cykelkärra
och vad hände sen
jag sitter här och pluggar
till sånt man inte
blir någonting av
med drömmarna om
att bli någonting
i fickorna som
antagningsbevis utan
antaganden och
doften av Indien
som sömnlösa nätter
i en säng utan täcke