Allt är fint på avstånd och det är där jag beundrat er ifrån


På avstånd eftersom jag vet att närheten inte är lika vacker som den ser ut att vara utan snarare alldeles för nära och när man kommer för nära vet man vad som händer


(Jag vet vad som händer)


För helt plötsligt när man varit för nära för länge och vet att luften inte räcker till varandra så tar det plötsligt stopp och luften räcker helt plötsligt till men


ingen

finns

att

dela

den

med.


(Andetag.)




Men mitt avstånd börjar gradvis minska och snart är jag mitt i mitten av all närhet och efter det fosterställning och panik och tårar men


Först,




Ska det vara plågsamt vackert och något värt att gråta för.