Solen skiner genom den dunkla gläntan
Likt en kniv skär smör, skär solens strålar dimman
Skingrar mörkret, strör skuggor över landskapet

Rimfrosten som klär trädens karga bladlösa grenar
Kondenserar och lämnar ett spår för blommor ämnade att slå ut
Vattnet tidigare stelt och oböjligt polar i gläntans bäckar

Fåglarna flyger hem och omfamnar den ny funna värmen med längtan
Gläntans stora bestar väcks långsamt av solen och dess strålar
Kid, kubb, valpar och föl strövar fritt med livets nya nyfikenhet

Livets vinter frusna känslor tinas och släpps från sina kedjor
Här och där skymtas Cupidos pilar susandes genom luften
Kärleken blommar åter och tidigare årstider går i glömska

Nu är den äntligen här

Våren